Fotograf Nicklas Thegerström

Vem vill köpa min bil? Den är gul, den är fräsig och den kan bli din för typ, 18 000 kr?

En Renault Megane Coupé, 1999. Se så fin den är.

Jag lever fortfarande. Yaaaay…

I söndags var jag på Diggiloo. Det var ganska kul. Jag tog typ 1000 bilder och 1000 bilder får ju sällan plats i en tidning, så jag lägger upp dem här istället. Hurra, tänker ni. För Markoolio och gänget är väl era favoriter?

Jag är trött och gnällig. Jag glömde äta idag. Eller mina jobb låg lite dumt så jag hann inte och nu har allt stängt. Jag sitter här helt trött och snurrig och väntar på att köra hem i mörkret på världens tråkigaste väg. Hoppas jag kan hålla mig vaken. Annars kanske jag dör. Vore ganska ovärt att dö för det här jobbet. Undrar om Eskilstunakuriren skulle skriva en hyllningsartikel om mig.

“Nicklas var en lysande stjärna. Han jobbade hos oss i två veckor och vi vet inte så mycket om honom egentligen. Men här är två av de bästa bilder han tagit under den här perioden. En politiker som luktar på blommor och en kille som gillar Brasilien”

Jag fick i uppdrag att bevaka en Speedwaytävling för ungdomar. Speedway är visst stort här i Eskilstuna. Kidsen var jättesmå. Själv vågar jag inte ens åka moped. Jag försökte två gånger i mina yngre dagar. Den första gången körde jag fast på en snöhög, den andra gången kraschade jag rakt in i min kompis grannes buske. Det blev ett stort hål. Kanske därför jag inte var så populär i moppe-meckat Nykvarn. Och nu står jag här 14 år senare vid sidan av en Speedwayring och gnuggar mig i ögonen efter allt grus som några 13åringar på små motorcyklar skvätter på mig. Alltså, jag vet inte ens vad fordonet heter, som de använder i Speedway. Så jäkla pinsamt. Speedways? Motorcyklar? Motorcrossar? Jag skulle fota en av kidsen bland “fordonen” och försökte förklara detta. Men jag insåg att jag inte visste vad det hette. “Jo jag skulle vilja ta en bild vid… ehhh.. host host, motor…sakerna… därborta. Går det bra?”

Nåväl. Någon måste ju vara bra på att klappa katter också.

Här är en skön bild att avsluta kvällen med. Om 30 min får jag åka hem. Sov gott.

Vi träffade Pekka, som är en fena på segelflyg. Gammal stridspilot. Nu ska han vara med i VM i Aerobatics. Det innebär att man typ flyger uppåt, neråt, på sidan, framåt, bakåt… Jag hade fått följa med Pekka upp i luften om jag velat. Men jag såg framför mig hur jag skulle kräkas därinne i det lilla planet, sen svimma. Mitt kräks skulle flyga runt därinne och till sist landa i Pekkas ansikte. Pekka skulle få panik och även han kräkas av rent äckel. Pekka skulle inte se nånting på grund av allt kräks överallt och så skulle vi störta och dö. Förmodligen skulle planet explodera sådär ologiskt mycket som i dåliga actionfilmer trots att det inte ens finns bränsle i det…  Jag fegade ur och stannade på marken.

Hej, nu är jag tillbaks. Sitter i ett regnigt Eskilstuna. Livet som pressfotograf är inte alltid så glamouröst alltså. Idag har jag fotat 3 övergivna bilar, en lapp och en rondell. BOYA!

Eftersom bilder på lappar inte är så roligt… För några veckor sen var jag en riktig sommarvikarie och fotade jordgubbsplockning och badande barn. Vi kör på det istället.

Engelsk frukost. BACON! Mmmmm, det bästa med London är bacon.

Ehh, jag letade efter nåt att blogga. Det enda jag hittade var den här presskonferensen med Investor och Aleris som jag plåtade för DN förra veckan. Spännande va?

Jag har försökt njuta så mycket jag kan av sommaren de senaste dagarna. Idag åker jag till London. Jag tror inte ens jag tar med mig kameran. Om en vecka börjar jag heltid på Eskilstunakuriren och mellan passen ska jag jobba för Aftonbladet, så jag vill vara ledig från kameran fram tills dess.

Puss på er.

Idag skulle jag egentligen ha åkt till Västerås för att göra ett reportage från Power Meet, som är en enorm raggarträff. Jag var väldigt peppad. Men det slutade med att jag fick sitta 8 timmar på drottninggatan och spionera istället. Men det var skönt i solen. Jag och den mycket trevliga reportern Emma roade oss med att spela skäggbingo och äta glass.